Om oss Baskunskap Produkt Fördjupning
Kap. 1 Kap. 2 Kap. 3 Kap. 4 Kap. 5 Kap. 6 Kap. 7 Kap. 8 Kap. 9 Kap. 10 Previous page Next page
Tillverkning av smörjmedel More Information

Smörjoljor består av två typer av komponenter, basvätskor och tillsatser.
Basvätskorna utgör huvuddelen av smörjmedlet och bestämmer oljans viskositet, vilket ger grundförutsättningarna för dess användningsområde. Normalt används mellan en och fyra basvätskor till ett smörjmedel. Anledningen till att man använder fler än en basvätska är att man genom att använda flera basvätskor kan styra viskositeten mer precist. Man får möjlighet att tillverka smörjmedel med önskad viskositet utan att behöva ha mer än ett fåtal basvätskor i lager. Typiskt klarar man sig med sex till åtta mineralbasoljor och lika många syntetiska basvätskor i lager i en smörjoljefabrik. Figuren till höger visar en mineralbasolja SN 100.

Från början användes endast basvätskor, men i samband med andra världskriget började funktionsförbättrande tillsatser att

användas för att höja smörjmedlens prestanda. Tillsatserna kallas även additiv och dessa utgör mellan 0 och 30 % av den färdiga produkten. Dessa används för att förbättra eller förändra vissa egenskaper hos basvätskan. I praktiken är det skillnaden mellan olika tillsatser som gör skillnaden mellan t ex en modern motorolja och en modern transmissionsolja eller hydraulvätska. Basoljesammansättningen kan vara densamma medan tillsatserna skiljer sig åt. Tillsatserna förbättrar egenskaper som livslängd, nötningsskydd, renhållande egenskaper, skärningsskydd eller viskositetsindex (hur viskositeten ändras med temperatur).

Oftast förblandas flera olika additiver till ett så kallat additivpaket. Fördelen med detta är att tillverkningen blir mer rationell och risken för felblandningar reduceras.

Mineralbasolja SN 100




Additivpaket för motorolja
Interaktiv utbildning Kapitel 2.1 svenska version 5.0 | 2015