Smörjfetter Konsistensen är mycket viktig när man väljer smörjfett beroende på i vad och hur det ska jobba. Konsistensen bestäms efter att fettet homogeniserats i en bearbetnings-apparat. Efter 60 slag vid 25ºC mäter man hur långt ner en speciellt utformad metallkon sjunker i fettet under fem sekunder. Konsistensen anges som penetration i tiondels millimeter. Enligt National Lubricating Grease Institute i USA klassas smörjfettets konsistens i NLGI nummer. 000-6 där trippel 0 är ett flytfett och nummer 6 ett blockfett. Ett chassifett brukar hålla sig kring NLGI 2. NLGI klasserna har ingenting med fettets kvalitet att göra utan anger bara fettets konsistens. Vad som ger fettet dess olika egenskaper är vilken tvål (förtjockare), basolja och additiver man använder. Det finns ett antal tvålar att välja på, beroende på vilka egenskaper man söker, de vanligaste i den automotiva världen är litium-, litiumkomplex- och vattenfri kalciumtvål. Litiumfett har god mekanisk stabilitet även vid höga varvtal, bra vattenresistens och goda värmeegenskaper upp till 120°C. Det är ett bra universalfett/kullagerfett, men det har dock nackdelen att det kan vara svårt att pumpa i centralsmörjsystem, speciellt vid låga temperaturer. Orsaken är att litiumfett är mycket elastiskt, vilket gör att tvålstrukturen fjädrar elastiskt istället för att flyta plastiskt i ledningen och man får inte fram fettet till smörjstället (Agrol Smörjfett Classic). Litiumkomplexfett har hög smält- eller egentligen mjukningspunkt vilket ger den mycket bra värmeegenskaper, med mineralolja ungefär 150ºC och med syntetbas mellan 175°C och 200ºC. Tvålstrukturen är mycket tät och fin och polariteten är hög, vilket gör att oljan binds starkt till förtjockningsmedlet. Litiumkomplexfett har även hög mekanisk stabilitet vilket gör att det kan motstå bearbetning under lång tid utan att strukturen slås sönder. Dessutom är dessa smörjfett mycket lämpliga till centralsmörjsystem (exempel: Agrol Multi Syntet). Vattenfritt Kalciumfett har fördelen att ha en mycket god vattenresistens. Oftast har dessa även mycket bra vidhäftnings- och tätningsförmåga vilket gör dem lämpliga att använda i våta och smutsiga miljöer. Exempel på användningsområden är tappar och bussningar, fram- och återgående komponenter samt komponenter som utsätts för vibrationer, slag och höga belastningar i till exempel grävmaskiner och anläggningsmaskiner. Det har goda pumpegenskaper och kan alltså med fördel användas i centralsmörjsystem (exempel: Agrol Entreprenadfett Super). Basoljor Man kan använda olika basoljor (mineraloljor, syntetoljor eller syntetiska estrar) beroende på vilka egenskaper smörjfettet ska ha. Man väljer basvätskor med hög viskositet vid höga belastningar och låga varvtal/hastigheter medan basvätskor med lägre viskositet vid användning i kullager, speciellt vid höga varvtal. Syntetoljor PAO används när man vill ha bra köld- och/eller värmeegenskaper medan syntetiska estrar framför allt används i biologiskt nedbrytbara smörjfetter. Additiver I smörjfetter används generellt samma typer av additiver som i andra smörjmedel. Dessa tillsätts för att förbättra fettets funktion eller egenskaper. Antioxidanter förhindrar att basoljan och förtjockningsmedlet bryts ner termiskt (oxiderar). Korrosionsinhibitorer förhindrar korrosion på komponenterna. Extrem Pressure additiv (EP-additiv) är till för att skydda komponenterna mot skärning. De fungerar som en säkerhetsbarriär då smörjfilmen förtunnas och smörjfettets dynamiska viskositet faller under den lägsta gränsen för appliceringen. I vanliga fall är det tvålen tillsammans med basoljan som skapar den bärande smörjfilmen. Anti- Wear additiv (AW-additiv) har i princip samma funktion som EP- additiv. Skillnaden är att de reagerar redan vid låga temperaturer och därmed skyddar mot nötning istället för skärning. Fasta smörjmedel är ämnen som till exempel grafit eller molybdendisulfid. Deras viktigaste funktion är som mekanisk barriär i appliceringar där konstruktionen omöjliggör uppbyggnad av hydrodynamisk smörjfilm. Oftast inte lämpligt att användas i rull- eller kullager. Tips på val av smörjfett För smörjfetter finns det få internationella standarder som man kan använda som grund i sitt produktval. SKF har tagit fram några för rullager, korrosionsskydd, skärningstester med mera, men det kan vara svårt att hitta rätt fett enbart med ledning av dessa. Några tumregler finns dock. För små rullningslager som oftast roterar med hög hastighet är det fördelaktigt att använda ett mekaniskt stabilt fett med låg basoljeviskositet. När det gäller stora rullningslager vid låga hastigheter använder man istället en basolja med högre basoljeviskositet för att garantera tillräckligt tjock smörjfilm. Har man en applikation som utsätts för höga vibrationer är det viktigt med ett styvt fett som kan behålla sin konsistens och som sitter kvar. Välj smörjfett efter var det ska användas, belastning, hastighet/varvtal, temperatur, kullager, tappar och bussningar. När fetter jämförs med varandra, jämförs inte produktnamnet utan: 1. Typ av förtjockare. 2. Typ av basolja och viskositeten. 3. NLGI talet (Konsistensen). 4. Svetslast. Är du osäker på vilket fett du ska använda, kontakta vår tekniska support. Interaktiv utbildning Kapitel 3.5 svenska version 5.0 | 2015